Shelley Fabares

Vikipediya, ochiq ensiklopediya
Shelley Fabares
Tavalludi
Michele Ann Marie Fabares

19-yanvar 1944-yil (1944-01-19) (80 yosh)
Fuqaroligi AQSh
Kasbi Aktrisa
Faoliyat yillari 1947–2006
Turmush oʻrtogʻi
Lou Adler
(turm. 1964; ajr. 1980)

Mike Farrell
(turm. 1984)

Michele Ann MarieShelleyFabares (/fæˈbr/ ; 1944-yil 19-yanvarda tugʻilgan) — amerikalik aktrisa va qoʻshiqchi. U "The Donna Reed Show" sitcomidagi Mery Stone roli (1958—1963) va "Coach " sitkomidagi Christine Armstrong (1989—1997) roli bilan mashhur boʻlgan.

1962-yilda uning „Johnny Angel“ qoʻshigʻi Billboard Hot 100 chartida birinchi oʻrinni egalladi.

Hayoti[tahrir | manbasini tahrirlash]

Yoshligi[tahrir | manbasini tahrirlash]

Fabares 1944-yil 19-yanvarda Kaliforniyaning Santa-Monika shahrida tugʻilgan.[1] U aktrisa Nanette Fabrayning jiyani (qizalik ismi Fabares).[2] U 1961-yilda Shimoliy Hollywood oʻrta maktabini tamomlagan[3]

Uning otasi James Alan Fabares boʻlib, u 1909-yil 2-avgustda Yangi Orleanning Jazoir shahrida tugʻilgan va 1977-yil 10-dekabrda Los-Anjelesda vafot etgan. Onasi esa 1992-yilda Altsgeymer kasalligidan vafot etgan Elza R. Eyler edi.[4]

Ilk televideniyedagi chiqishlari[tahrir | manbasini tahrirlash]

Fabaresning aktyorlik debyuti 3 yoshida boʻlgan. 10 yoshida u birinchi marta televizorda Lorettaga maktubning „Klara Shuman hikoyasi“ (1954) epizodida chiqdi.[5][6]

 

Fabares The Girl Rush (1955), Never Say Goodbye (1956), The Bad Seed (1956 film), Rock, Pretty Baby! (1956), Jeanne Eagels (1957), Marjorie Morningstar (1958) va Summer Love (1958) kabi koʻrsatuvlarda mayda rollar ijro etgan.


The Donna Reed Show:1958

1958-yilda Fabares uzoq vaqt davom etgan "Donna Reed Show" oilaviy sitcomida Mary Stone rolini oldi. Bu 1966-yilgacha davom etdi.[7][8]

Shaxsiy hayoti[tahrir | manbasini tahrirlash]

1964-yilda Fabares prodyuser Lou Adlerga uylandi. Ular 1966-yilda ajrashib, 1980-yilda esa qonunan ajrashishdi.[9] 1984-yildan beri u aktyor Mike Farrell bilan turmush qurgan.[10]

2000-yil oktyabr oyida Fabaresga otoimmün gepatit tashxisi qoʻyilganidan keyin jigar transplantatsiyasi amalga oshirildi.[11][12]

Manbalar[tahrir | manbasini tahrirlash]

  1. Strodder, Chris. Swingin' Chicks of the '60s: A Tribute to 101 of the Decade's Defining Women. Cedco, 2000 — 35 bet. ISBN 978-0768322323. 
  2. Bronson, Fred. The Billboard Book of Number 1 Hits: The Inside Story Behind Every Number One Single on Billboard's Hot 100 from 1955 to the Present, 5, Billboard Books, 2003 — 107 bet. ISBN 978-0823076772. 
  3. „Sept 61“. Philadelphia Daily News (7-sentabr 1961-yil), s. 24. Qaraldi: 18-may 2022-yil.
  4. „Bio Shelley Fabares“. All Shelley Fabares. Qaraldi: 4-yanvar 2021-yil. [sayt ishlamaydi]
  5. Leszczak, Bob. From Small Screen to Vinyl: A Guide to Television Stars Who Made Records, 1950-2000. Washington, DC: Rowman & Littlefield, 25-iyun 2015-yil — 112 bet. ISBN 9781442242746. 
  6. The Loretta Young Show - S1 E27 - "The Clara Schumann Story" YouTubeda
  7. Fink, John (25 September 1960). „Terrific Teen: Fabares Believe It or Not, Sheʼs Shy!“ Chicago Daily Tribune. p. B18.
  8. „Shelley Fabares“. TVGuide.com. TV Guide. Qaraldi: 19-aprel 2020-yil.
  9. „Shelley Fabares“. Glamour Girls of the Silver Screen. Qaraldi: 4-aprel 2012-yil.
  10. Sanz, Cynthia (15–aprel 1991–yil). „Shelley Fabares Fell for a Former M*A*S*H-Er, Mike Farrell“. People. 35-jild. 72-bet. ISSN 0093-7673.{{cite magazine}}: CS1 maint: date format ()
  11. Slaughter, Adele. „Shelley Fabares 'coaches' life-giving game plan“. USA Today (24-aprel 2002-yil). Qaraldi: 8-may 2009-yil.
  12. „Shelley Fabares: Illness and Liver Transplant“. MedicineNet (22-aprel 2003-yil). Qaraldi: 4-aprel 2012-yil.